Jag känner mig frusen, det är svårt att hålla de trötta ögonen öppna. Fyra timmar till och så är det dags för en liten promenad innan jag kan lägga huvudet på kudden, sträcka på tårna och dra täcket över mig. Fyra timmar och en kort promenad. That's all it takes.
Några gamla inspirationsbloggar, sådana där som är underbart välskrivna och vackra, har dykt upp från internets gömda vrån. Dem har jag läst nu och jag känner mig, som väntat, inspirerad. Det har blivit mycket ord på sista tiden.
Lagtexten sitter och väntar. Väntar på att analyseras. Själv funderar jag hellre på de där stora och fina saker, och på hur det är möjligt att jag alltid hamnar i så konstiga situationer. Hur är det möjligt? Varför lär jag mig inte? Varför hoppas jag inte över staketet där det är lägst istället för att börja gräva gropar samtidigt som jag drömmande ser upp mot stjärnorna?
No comments:
Post a Comment