Jag sitter och funderar. Funderar på allt det där som är viktigt. Hela den här sommaren har varit overklig. Ibland är jag inte helt säker på mig själv längre: kan jag leva det liv jag vill, förmår jag det? Den här situationen tär, jag pratar inte om den. Vill inte klaga. Ingen frågar. Men jag känner mig fångad och fastbojad i ett hörn dit ljuset inte når. Tröttheten och trögheten har spridit sig i kroppen och i sinnet. Orkar jag ta mig upp ur det här hålet och göra det jag önskar? Det är inte mycket jag vill egentligen. Träna och planera mat. Skratta mycket. Älska. Läsa språk. Skriva. Resa. Lära mig, studera lite till. Fundera på världen och politik. Och ha ett jobb som tillåter mig att göra allt det där.
Och så är det mantrat, regeln som jag lever efter. All it takes is one idea to solve an impossible problem. Lurar jag mig bara mig själv eller stämmer det där?
No comments:
Post a Comment