Söndagspoesi

* * *Po kvapke tvojej lásky som dnes túžil,

ja, vetrom rozochvený list.
Možno mi slnko namaľuje na krík zopár ruží,
za tebou musím na kraj sveta ísť.
Na ceste sa mi biela šálka rozlomila,
z dňa zostal už len zlatý pás.
Noc, moja dobrá modrá víla,
nezahas svetlo, čo je v nás!
Potom ťa pojmem tíško za ruku,
ty si tá rosa krištáľová,
čo padá za skorého rána na lúku.
Na pásik tejto hnedej zeme
my budeme sa vracať stále znova,
kým spolu koniec leta nenájdeme.

Dezider Banga - Horiaca višňa, 1983

 

I dag längtade jag efter dropparna från din ömhet,

jag, lövet som skakas av vinden.

Kanske målar solen mig på några rosenbuskar,

för din skull måste jag ta mig till världens ände.

På vägen söndrades jag av en vit kopp,

endast en gyllene glimma återstod av dagen.

Natten, min blåa goda fe,

avslöja ljuset som finns inom dig!

Då ska jag ta dig tyst i handen,

du är den kristallklara daggen,

som sedan tidig morgon faller på ängen.

Till denna remsa av brun jord,

kommer vi att återvända tillsammans, om och om igen,

ända tills vi finner sommarens slut.

 

- Dezider Banga - Horiaca višňa, 1983 -

(Translation my own)