“Sinussa on valo, sinussa on yö. “

Midnatt. Mörkret har fallit som en skugga över staden. Endast en dimmig ljusstråle söker sig ihärdigt fram – genom gardinerna, genom ögonlocken. Unga män som sjunger om revolutioner och om kärlek. Hela huset ligger I tystnad. Endast en svag snarkning hörs från rummet bredvid. Ett ögonblick sedan fylldes rummet skratt och regelbundet bankande.

Ångesten utbyts mot en spittrande känsla av hopp och ljus. Och tro på allt som är vackert. Tron på klichéer, att vandra runt bland de gula löven, med en hand I den andra.

Handen som rör vid höftbenen. Och en stilla längtan att det är någon annans hand. Att känna en arm runt skuldrorna och viskningar och tysta skratt.

Och hoppet som inte vill ge med sig.

Och den lilla djävulen på axeln får ge med sig. Hör du, du har fel!

List of Things To Do

• Gymma tre/fyra gånger. 1 gång – done
• Klippa/färga håret
• Gruppchat med skolan
• Läsa om metodik
• Åka till Budapest
• Jobba varje dag. Åtta till fem. Oh yeah!

Söndagspoesi

* * *Po kvapke tvojej lásky som dnes túžil,

ja, vetrom rozochvený list.
Možno mi slnko namaľuje na krík zopár ruží,
za tebou musím na kraj sveta ísť.
Na ceste sa mi biela šálka rozlomila,
z dňa zostal už len zlatý pás.
Noc, moja dobrá modrá víla,
nezahas svetlo, čo je v nás!
Potom ťa pojmem tíško za ruku,
ty si tá rosa krištáľová,
čo padá za skorého rána na lúku.
Na pásik tejto hnedej zeme
my budeme sa vracať stále znova,
kým spolu koniec leta nenájdeme.

Dezider Banga - Horiaca višňa, 1983

 

I dag längtade jag efter dropparna från din ömhet,

jag, lövet som skakas av vinden.

Kanske målar solen mig på några rosenbuskar,

för din skull måste jag ta mig till världens ände.

På vägen söndrades jag av en vit kopp,

endast en gyllene glimma återstod av dagen.

Natten, min blåa goda fe,

avslöja ljuset som finns inom dig!

Då ska jag ta dig tyst i handen,

du är den kristallklara daggen,

som sedan tidig morgon faller på ängen.

Till denna remsa av brun jord,

kommer vi att återvända tillsammans, om och om igen,

ända tills vi finner sommarens slut.

 

- Dezider Banga - Horiaca višňa, 1983 -

(Translation my own)

These Are The Times

Trött. Jobb från 7.30 till 17.00. Promenad hem med J. En timme nästan. Snabbis till matbutiken för att sedan diskutera pojkar I en timme och vetenskapsmetodik I två. Jag är trött och lite skrämd. Vill inte, vill, vill inte. Den är så liten den där känslan så att den knappt finns – men den finns. Och den påminner mig om allt den där oron, och rädslan för att inte duga. Ibland önskar jag att någon kunde sätta ner mig på en pall och förklara att jag duger som jag är.

Hur kan något som ska vara så fint leda till så mycket ångest?