Ungersk musik med trumpeter gör mig glad. Sånger om livet och fotboll och allt sådant. Jag borde få ner orden I dokumentet. Jag borde skriva och analysera och fundera på allt det där som är sådär hejdunderligt intressant. Istället väntar jag och misshandlar min inbox. Ska det verkligen vara såhär? Det jag saknar, verkligen saknar, är närhet. Och att kunna berätta för någon om allt det där som är sådär hejdunderligt intressant. Gärna på ett kafé.
Funderingarna är många. Om livet och framtiden. Tvivlen finns alltid där. Hur blir man av med dem? Eller räcker det bara att man försöker lära sig att leva med dem? Liksom förhoppningarna om vad jag vill göra och uppnå.
Bratislava är en underbar stad. Mysig. Jag vill lära känna den här staden som min egen bakficka. Nej, ännu bättre. Dock är det svårt att bryta igenom den där osynliga ishinnan som täcker allt det där som finns under ytan.
Jag har saknat skrivandet. Det fungerar inte lika bra på engelska, även om jag skulle vilja. Tankegången är trögare, de rätta orden infinner sig inte.
Sajnos szemembe sütött a nap…. nem megyek én már a haza.
No comments:
Post a Comment