Do not forget to breathe, those are the golden words spoken to you calmly, silently. They are the mantra that you shan’t never forget, never let into oblivion.
Yeah. Don’t forget to breathe. It will make your life easier, guaranteed. At least the action itself will keep you standing until the end.
Jag måste få andas: behöver ett mörkt, litet rum. Tystnad. Och bara mig själv. Låta alla de där hemskheterna flyga ut ur min mun, genom tysta andetag, eller genom höga, ångestfyllda vrål. Det spelar ingen roll, egentligen, ingen som helst, bara de där demonerna lämnar mig ifred.
Jag behöver blotta min själ, visa den åt någon, ge den åt någon I present, I sin blodröda och gallgula prakt – inte spärra in den bakom lager av järnprydda stängsel gjorda av ångest, skam och något mer. Kanske överlevnadsinstinkt.
No comments:
Post a Comment