Wednesday, 27 April 2011

Kallt kaffe och bloggfunderingar

Den bittra smaken stannar på tungan, sprider sig I munnen. Hoppas energin når huvudet snart, piggar till.

Jag funderar lite på bloggandet. Just nu är jag trött, men vill skriva. Det finns så mycket att skriva om och så lite tid. En allt-i-ett-blogg, eller en träningsblogg och funderingsblogg separat? Jag vet inte.

Sunday, 10 April 2011

Det är okej…

…att misslyckas, att ha fel. Jag kan säga orden högt, jag kan skriva dem här. Men frågan är när jag kan förstå dem på riktigt. Förstå att jag inte måste vara så jävla perfekt hela tiden. Och bäst kan man heller inte alltid vara. Den där ångesten som krampaktigt håller fast I hjärtat har ingenting där att göra. Hah!

Не забудь дышать.

Do not forget to breathe, those are the golden words spoken to you calmly, silently. They are the mantra that you shan’t never forget, never let into oblivion.

Yeah. Don’t forget to breathe. It will make your life easier, guaranteed. At least the action itself will keep you standing until the end.

Jag måste få andas: behöver ett mörkt, litet rum. Tystnad. Och bara mig själv. Låta alla de där hemskheterna flyga ut ur min mun, genom tysta andetag, eller genom höga, ångestfyllda vrål. Det spelar ingen roll, egentligen, ingen som helst, bara de där demonerna lämnar mig ifred.

Jag behöver blotta min själ, visa den åt någon, ge den åt någon I present, I sin blodröda och gallgula prakt – inte spärra in den bakom lager av järnprydda stängsel gjorda av ångest, skam och något mer. Kanske överlevnadsinstinkt.

Saturday, 2 April 2011

Lite kinkig då det gäller sällskap

Det finns några personer som jag inte kan tåla: sådana som jag av någon anledning inte klickade med I början och sedan gick något mer också snett. Kanske är det mitt fel, kanske deras… men troligen är det väl båda två som är lika skyldiga. I sådana fall är det bästa helt enkelt att undvika varandra, så är alla glada och nöjda.

Imorgon ska vi ha en bbq här hemma oss. Denna nyhet fick jag höra I morse och blev inte sådär jätteglad: jag hade redan planerat att fylla dagen med plugg, träning och slapp. Istället kommer ett gäng killar hit, och ens flickvän. Det är flickvänen som får mig på flykt (och att se rött): det är en tjej som jag inte är sådär jätteförtjust I, och hon tycker nog knappast om mig heller efterson hon aldrig ens hälsat, I bästa fall tillägnar hon mig en sådan blick som en billig korv skulle kunna tänkas vara värd.