2012

Året kryper sakta men säkert mot sitt slut. Och vilket år. De senaste veckorna har tidvis varit väldigt smärtsamma – huvudet fylls av tankar och hjärtat av känslor som måste bearbetas. Samtidigt är jag så himla lycklig – lycklig över livet, alla fantastiska människor, mina passioner. Jag är så oerhört tacksam för att jag vågar gå min egen väg, skratta åt mig själv, fatta självständiga beslut.

 

Känslan inför 2013 positiv, mer än positiv. Något säger mig att det kommer att komma en storm. En bra sådan.

 

Denna lyssnar jag på nu. På något sätt beskriver den mina känslor just nu.

 

 

**************

mám ťa rád

Något inom mig bubblar. Det är något på gång, något stort.
De senaste dagarna har varit så fullkomligt underbara.
Skridskoåkning, Promenader i snöfallet. En massa skratt och
kaffemaraton.

Och när jag tänker att jag kan ha en dejt i Wien,
ja då känns livet ganska häftigt egentligen.

Julen känns inte ensam.
Istället funderar jag, planerar jag och försöker lyssna till
fjärilarna som flaxar med sina vingar i min mage.

Medan den ungerska radiokanalen spelar sin vemodiga musik.
Jag tittar tillbaka på året som gått och känner lite melankoli och
mycket tacksamhet för alla dessa människor, skratt och erfarenheter.


Bratislava, mám ťa rád.


Och denna som spelas non-stop här i förorten.

Lugnet före stormen…

Om jag skriver de där order här så kommer de att finnas för evigt, även om du inte läser dem, även om du inte ser dem. Även om du aldrig kommer att veta.

Jag tycker om dig.

Jag tänker glömma dig.

Jag kommer att glömma dig.

Och jag kommer att hitta någon annan.

Men just nu så känns det sorgligt.

För jag vill ju inte glömma dig.

Byť (SK: Att vara)

 

Byť

Byť ako strom, a nie ako trstina,

čo sa už pod vánkom zohýna.

Žiť ako strom, z ktorého robia

stožiare i hračky.

Žiť ako strom a umrieť postojačky.

To človek vydá, čo je v ňom.

Teda aj padnúť ako strom.

A potom, keď už zotlie celý,

byť práchnom, ktoré krotí včely

a núti ich tvoriť nie jed,

ale predovšetkým med.

Milan Ferko - z rukopisu, 1999

 

Att vara

Att vara som ett träd, och inte som vass,

som redan böjer sig i vinden.

Att leva som ett träd, som man gör

master och leksaker av.

Att leva som ett träd och dö stående.

Människan ger det som finns inom honom.

Därför faller han också som ett träd.

Och sen, när allt har ruttnat,

att vara fnöske som tämjer bina

och tvingar dem att göra honung

istället för gift.

Milan Ferko – från manuskript, 1999. (Översättning min egen)